torsdag 27 januari 2011

Rättvisa?

Jag brukar säga att i barnens värld är rättvisa något som är till min fördel. Alltså, något är rättvist om jag fått lite mer än nån annan.
I dag läste jag en text från Bibeln och insåg att vi vuxna är nog precis likadan...

Vingårdarbetarnas lön

 Ty himmelriket är likt en husbonde som tidigt på morgonen gick ut för att leja arbetare till sin vingård. Han kom överens med dem om en dagslön på en denar och skickade dem till sin vingård. Vid tredje timmen gick han ut och fick se andra stå arbetslösa på torget. Han sade till dem: Gå ni också till min vingård! Jag skall ge er en rättvis lön. Och de gick. Vid sjätte och vid nionde timmen gick han ut igen och gjorde likadant. Också vid elfte timmen gick han ut och fann några andra stå där, och han sade till dem: Varför står ni här hela dagen arbetslösa? De svarade honom: Därför att ingen har lejt oss. Han sade då till dem: Gå till min vingård, ni också.

 På kvällen sade vingårdens herre till sin förvaltare: Kalla på arbetarna och ge dem deras lön. Men börja med de sista och sluta med de första. De som hade blivit lejda vid elfte timmen kom då fram och fick var sin denar. När sedan de första kom, trodde de att de skulle få mer, men också de fick en denar. När de fick den, klagade de på husbonden och sade: De där som kom sist har gjort en timme, och du har jämställt dem med oss, som har stått ut med dagens slit och hetta. Han svarade en av dem: Min vän, jag gör dig ingen orätt. Kom du inte överens med mig om en denar? Ta det som är ditt och gå. Men åt den siste vill jag ge lika mycket som åt dig. Får jag inte göra som jag vill med det som är mitt? Eller ser du med onda ögon på att jag är så god? Så skall de sista bli de första och de första bli de sista.
(Matt 20:1-16)

Men den enda sant rättvise är nog Jesus - vingårdens Herre... där spelar det ingen roll om vi varit Hans barn hela livet eller kommer till Honom på sluttampen: vi får alla samma lön...

fredag 21 januari 2011

Framtidsplaner

Tjejerna satt i bilen igår och pratade om vad dom skulle bli när dom blev stora.
9åringen: "Jag ska ju bli fröken!"
Varpå 7åringen kontrar: "Jag ska då bli rektor!"

Vad ska man säga?

måndag 17 januari 2011

Lergrytans lov jag sjunga vill!

Nån som har en lergryta i sina gömmor? Jag menar en sån där som var populär nångång kring -80?
Det har jag och tack vare vår bästaste Yvonne har den fått en renässans i familjen Holmlunds hushåll.
Den passar utmärkt för en oplanerad, lat hemmafru som jag! Jag tar fram en älgköttbit och har inga planer för vad jag ska göra men tinar den, kanske strimlar. Lägger lergrytan i blöt en stund. Slänger i kött och annat som jag fyndar i vårt kaotiska kylskåp. I dag blev det rödlök och morötter och lite sambal. Slår över lite olja, i dag oliv och salt och peppar. (förresten, varför heter det extra jungfru olja??) Sen en liten skvätt koncentrerad äppeljuice som stod på bänken och drällde. Och så mojsa om allt med händerna.
Sen ställer man ju bara in grytan i kall ugn och drar igång på 200 grader och väntar nån timme så är allt klart! Lägre temperatur = längre tillagning. Bra om man ska iväg och vill ha maten klar när man kommer hem!

Nåja, hur blev dagens resultat? Riktigt bra, hällde på en skvätt mellangrädde på slutet och serverade potatis till och barnen åt med glädje :-)

fredag 14 januari 2011

Kan man älska alla här i världen?



"alla kan ju inte älska alla här i världen, i synnerhet så har jag svårt att älska er" diktade Hasse å Tage en gång.
Och jag undrar, kan man verkligen inte älska alla här i världen?
En del vidhåller att man ska vara försiktig med att uttala att man älskar någon, att det är ett för starkt ord och att tycker om, gillar och liknande är bättre.
Men jag tänker att det i alla fall handlar om kärlek! Och handlar det om kärlek så älskar man ju!
Men visst älskar man på olika sätt, jag älskar ju inte mina barn på samma sätt som min man... och mina vänner älskar jag högt men inte på samma sätt som mina närmaste. Men det finns ingen gradering i kärlek kan jag tycka. Antingen älskar man eller så älskar man inte.

Men tillbaka till frågan i rubriken, kan man älska alla?
I bibeln uppmanas vi att älska alla inklusive våra fiender. Att älska sina vänner är väl rätt enkelt men att älska sina fiender? Hur gör man det?
Jag tror det handlar om ett förhållningssätt. Om jag vill leva som Jesus lär så innefattar det också att älska alla och då får jag överlåta till Honom att hjälpa mig att älska när jag inte kan i egen kraft. Då blir det liksom inte känslor i första hand utan ett sätt att förhålla mig till mina medmänniskor - goda såväl som onda.
Och det förunderliga är att om jag bestämmer mig för detta förhållningssätt så kan jag plötsligt se en älskansvärd människa bakom det jag tror är min värsta fiende.

"Mina älskade, låt oss älska varandra, ty kärleken är av Gud, och var och en som älskar är född av Gud och känner Gud.  Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, ty Gud är kärlek." 1 Joh 4:7-8

tisdag 11 januari 2011

Måste man veta allt om alla?

Förundrar mig över funktionen på Facebook som gör att man ser var personer befinner sig... Hur intressant är det egentligen?
Om jag skulle ha den skulle det stå "är på Svansele 69" mest hela tiden. Möjligtvis "är på Björkes" eller "är i Norsjö eller Skellefteå. Inge intressant alls vill jag säga! Men andra kanske är något intressantare i sitt förflyttande...

Förresten vill jag inte befinna mig på så många andra platser än Svansele 69, det räcker gott och väl för mig.

söndag 9 januari 2011

Gamla vänner. Och nya!

Var igårkväll bjudna till våra vänner som vi haft under hela vårt snart 30åriga äktenskap, ja ännu längre också eftersom jag och Helen gick högstadiet tillsammans.
Och jag tänker på vilken förmån det är att få ha kvar vänner hela livet.

Min pappa som är 78 år umgås fortfarande med barndomsvänner och han säger att dom är dom viktigaste nu. Och så är det nog; nån som vet vem man är nu och som vet vem man var då och ändå finns kvar.

Såna vänner behöver man inte träffa ofta, det är som om tiden drar ihop sig när man möts. Det behövs inte en massa förklaringar utan man kan gå på väsentligheter direkt.

Jag har också förmånen att ha fått nya vänner som betyder jättemycket. Det är en nåd att få lära känna människor när man befinner sig mitt i livet och med känslan; vi kommer att vara vänner livet ut!

Så jag är rik! För vänner är en rikedom! Tack för att ni finns!

tisdag 4 januari 2011

Är det positivt eller negativt?

Fick häromdagen en kommentar från äldsta dottern efter att jag sagt något om att jag curlade för nån av barnen:
"mamma, du är så långt ifrån curling-morsa som man kan komma!"

Är det positivt eller negativt? Jag menar om man absolut inte curlar så kanske man är en elak typ som vägrar att ens hjälpa sina barn med nått... men jag tog det faktiskt positivt!

söndag 2 januari 2011

Januari!


Det är bara att bekänna: jag älskar januari! Blir varm i hjärtat av själva ordet.
I januari återvänder ljuset. Fastän det inte är längre dagar så är ljuset på något sätt nytt och ljusare.
I januari återvänder vardagen. Då blir det vanliga veckor igen: måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag och sen helg och så börjar det om igen ända tills påsk.
I januari får man liksom börja om, då är alla måsten kring advent och jul över.
I januari är det fortfarande långt till vår och sommar men man kan börja läsa frökataloger och drömma om frön som ska i jorden eftersom under våren. Och förresten så finns det frön som ska sättas snart, pelargon t ex.

I januari finns ingen stress, den lämnade jag kvar i december!

lördag 1 januari 2011

Nyårslöften?

Ge nyårslöften? Neeej, inget för mig.
Men nyårsönskningar då? Ja absolut!

"More love, more power, more of You in my life
More love, more power, more of You in my life


And I will worship You with all of my heart,
I will worship You with all of my mind,
I will worship You with all of my strength
for You are my God"
(Michael W. Smith)

Där har ni min nyårsönskan!