fredag 31 augusti 2012

hur är det med dig då?

Frågan i rubriken fick jag igår när jag besökte en god vän för lite samtal och bön.
Vi har en djup och fin relation där vi delar sånt man inte inte delar med vem som helst.

Jag svarade ungefär:
"Jo tack, just nu går livet i turbofart. En skriker för att hon är pubertal, en annan skriker för att han är på väg att landa, den tredje skriker för att hon blir så irriterad, den fjärde är deppig och trött och mamman är trött, trött, trött och försöker ladda för operation om 3 veckor men förutom det så är livet jättebra!!"

Och just nu är livet sånt! Det är jättetufft många gånger och jag är så trött att jag nästan inte kan prata vissa dagar. Koncentrationsförmågan är urusel och ibland tänker jag "hur idiotisk får man vara som tar emot ett barn till?" MEN JAG ÄR LYCKLIG OCH JAG ÄR PÅ RÄTT PLATS I LIVET!

Och då får det vara som det är! Tids nog lugnar allt ner sig igen och då glömmer man allt jobbigt som varit och tar med sig erfarenheterna vidare.

tisdag 28 augusti 2012

första dagen...

... på resten av ditt liv. Ett vanligt talesätt som nog dom flesta känner sig rätt blasé över...

Men jag läste i dag en gammal baksida på tidningen Dagen där Elisabeth Sandlund skriver:

"Så på måndagsmorgonen när jag cyklade över Tranebergsbron - det är då min privata morgonandakt äger rum - tackade jag Gud för att detta var den första dagen på resten av mitt liv som Han har planer för"

Och det klickade till i mig: så är det ju jag känner just NU! En tacksamhet och förväntan för vad framtiden har med sig. Från och med nu och framåt! Jag vet inte mycket, jag vet vad jag inte ska göra i höst och jag vet en del saker som jag troligtvis ska göra men den enda tid jag har är NU. Allt annat vilar i Guds händer och jag är trygg i att Han vet bäst för mig! Så jag tackar för att detta NU är början på resten av mitt liv, i Guds vilja, i Hans omsorg!

måndag 27 augusti 2012

glad!

Det finns en sak i mitt liv som gör mig så otroligt glad just nu och det är att jag kommit igång med att sticka efter sååå många år utan handarbete.
I februari skrev jag ett inlägg här om hur jag kommit igång och i sommar har det verkligen blivit mycket stickande!
Att få ha något som är "mitt" på nått sätt, en sysselsättning utöver städa, tvätta, laga mat, baka, sköta barn, plocka undan, prata med soc osv osv osv. Det är så skönt och avstressande samtidigt som det är utmanande och inspirerande.

Innan sommaren lovade jag mig själv att lära mig en teknik som heter "magic-loop" och som innebär att man kan sticka ex 2 sockor samtidigt på en rundsticka. Det håller jag på med nu!!
















Jag har också hunnit sticka en kofta utifrån ett mönster på engelska vilket också är en ny erfarenhet och något som jag inte trodde att min hjärna skulle fixa! Koftan är dessutom stickad uppifrån och ner och ärmen är gjord med "magic-loop"!!!


Ja detta blev ett stor-skryt-inlägg men faktum är att jag är så hjärtinnerligt glad över att jag kan! Att orken och uthålligheten och intresset och inspirationen återkommit!!

Och nästa projekt är också en kofta. Uppifrån och ner igen och i liknande färger :-)


fredag 24 augusti 2012

kaos?

Sitter och tittar ut över vårt ostädade hem.
Fredagkväll... det är då man ska ha fint och städat och sitta och mysa eller hur?

Här lever vi i turbofart just nu och det innebär att städning är väääääldigt lågprioriterat. Livet tar all tid i anspråk. Och när kvällen kommer med lugn och tystnad och frånvaro av konflikter så hägrar soffan och stickningen mer än städning. Och släcker man lampan och tänder lite mysbelysning så märks det inte så mycket att man inte städat.

Visst finns det dagar då jag funderar över mina val i livet. Vi kunde ju ha nöjt oss med 2 adopterade barn, jobb och vanlig fritid och i förlängningen dvs nu: utflugna barn och bara 2 vuxna hemma. Och sett fram emot att få barnbarn som kom och stökade ner en stund. Och viss sorg - eller vad man nu ska kalla det - kan jag känna när jag inser att dit kommer vi aldrig! För om vi nångång får barnbarn så har vi fortfarande barn boende hemma!

Nu är det ju ändå så att jag ÅNGRAR INGENTING!!! Vi som inte fick några barn har huset fullt och det är mer värt än all snygg heminredning och välstädade golv! Och faktum är att när vi städar undan går det undan. Då kan vi få huset i respektabelt skick på en timme :-).

tisdag 21 augusti 2012

ensamhet

Jag har ett stort behov av att vara ensam. Och länge trodde min man att jag var konstig men sen han insett att det är ett arv från min käre fader så accepterar han det och stöttar när jag behöver en stund själv. Sen Tomas  började jobba kvällar och nätter har ju detta löst sig så bra för när barnen gått i säng får ju jag min ensamma tid gratis så att säga!

Eftersom vi fått en ny familjemedlem i sommar så går livet för närvarande på i turbofart. Jag hinner inte ens duscha vissa dagar! Och  så är det sommar och då blir jag inte ensam på kvällen sen barnen somnat för de större är vakna länge!!
Så igår kväll kände jag bara att nu måste jag vara ensam så jag tog sovsäcken och gick ut i växthuset och la mig. Tände lite ljus och tog med en te-mugg och somnade sååå gott i mörkret.


 

söndag 19 augusti 2012

minns tillbaka

Ena dottern kollar igenom kameran och hittar en liten filmsnutt från Israelresan. Vi var i en kyrka i Jerusalem. Närmare bestämt vid Bethesdadammen och tittade, man fick inte prata där men att sjunga gick bra och eftersom det var adventstid så sjöng vi Bereden väg för Herran.

Resan till Israel är ett minne för livet, jag vill tillbaka och se mer, uppleva mer, tänka mer!

Bilderna visar stigen och trappan ner till den damm som står omskriven i Johannesevangeliet.




Jesus botar en sjuk man vid Betesda

1 Därefter inföll en av judarnas högtider, och Jesus gick upp till Jerusalem. 2 Vid Fårporten i Jerusalem finns en damm som på hebreiska heter Betesda. Den har fem pelargångar, 3 och i dem låg många sjuka, blinda, halta och lama.* 5 Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. 6 Då Jesus såg honom ligga där och visste att mannen hade varit sjuk så länge, sade han till honom: "Vill du bli frisk?" 7 Den sjuke svarade honom: "Herre, jag har ingen som leder mig ner i dammen när vattnet kommer i rörelse, och när jag själv försöker ta mig dit, hinner någon annan före mig." 8 Jesus sade till honom: "Stig upp, ta din bädd och gå!" 9 Genast blev mannen frisk och tog sin bädd och gick.

Men det var sabbat den dagen, 10 och judarna sade till mannen som hade blivit botad: "Det är sabbat. Du får inte bära din bädd." 11 Han svarade dem: "Den som gjorde mig frisk sade till mig: Ta din bädd och gå!" 12 Då frågade de: "Vem var det som sade åt dig att du skulle ta din bädd och gå?" 13 Men han som hade blivit botad visste inte vem det var. Jesus hade nämligen dragit sig undan, eftersom det var mycket folk på platsen.

14 Senare träffade Jesus honom på tempelplatsen och sade till honom: "Se, du har blivit frisk. Synda inte mer, så att inte något värre drabbar dig." 15 Mannen gick då till judarna och sade att det var Jesus som hade gjort honom frisk. 16 Därför började judarna förfölja Jesus, eftersom han gjorde sådant på en sabbat. 17 Men han sade till dem: "Min Fader verkar ännu i denna stund. Så verkar även jag." 18 Då blev judarna ännu ivrigare att döda honom, eftersom han inte bara upphävde sabbaten utan också sade att Gud var hans Fader och gjorde sig själv lik Gud.

(Texten hämtad fr Svenska Folkbibeln)

lördag 18 augusti 2012

grannar

Våra nyaste grannar är här VÄLDIGT ofta...
Dom är VÄLDIGT surriga...
Och dom är VÄLDIGT många... runt 6000 tror jag...
Men dom älskar mina blommor :-)

måndag 13 augusti 2012

tacksam

Har tänkt här på hur otroligt mycket jag har att vara tacksam för:

Min man sen 30 år tillbaka, alla våra barn som vi fått låna mer eller mindre, släkten, vänner, jobbet, huset, bilarna, trädgården, platsen vi bor på, de gåvor och färdigheter Gud gett mig osv osv. Ja egentligen ALLT!
Vad har jag som jag inte skulle vara tacksam över? Egentligen ingenting! För av någon anledning så samverkar allt till det bästa i mitt liv.

Visst har det hänt och händer saker som är jobbiga och svåra men jag tänker att jag ändå vill vara tacksam också för det. Låter kanske underligt men med facit i hand så kan jag se att även svårigheter av alla de slag gör något bra med mig. Jag önskar mig givetvis inte svårigheter men jag vet att dom också kommer och är en del av livet.

Jag tror att om jag möter livet  med tacksamhet så blir det så mycket bättre, inte bara för mig själv utan också för alla andra runt omkring mig!

fredag 3 augusti 2012

mångfald


Sitter på verandan med kaffekoppen. Njuter av sol, värme och porlande vatten från vårt lilla vattenblänk som äntligen satts igång för i sommar.
Jag njuter också av vår trädgård som står i full prakt nu.

Vi har ingen designad trädgård där blommorna är planterade enligt expertisen; i återkommande stora grupper. I vår trädgård får det bli lite som det faller sig för stunden.
Visst, jag blandar inte färger helt hursomhelst. En rabatt kallar jag solrabatten och där blommar det i rött, gult och orange. De andra går i lite mildare toner; vitt, rosa, blått, violett...
Men det jag gillar allra mest är att blommorna liksom bildar buketter i rabatten. Solrosorna sticker upp mellan Brinnande Kärlek, Randgräs och Fingerört. Bland blodnävorna sticker fröställningar från Allium upp och Pionen böjer ner sina utsökta blommor. En annan näva står fint tillsamman med vit toppklocka och med Jättedaggkåpa och brokbladig kirskål som inramning.

Jag inser där jag sitter att så ser jag på människor också. Jag har svårt med att man ska umgås i homogena grupper. Jag har vänner i alla åldrar, vänner med olika färg vänner av olika kön och det är det som gör livet spännande! Tänk vad man missar när man inte möter annan livserfarenhet än den som finns i "närmaste kretsen". Vår familj speglar väl också denna syn kan jag tänka - eller så är det så att familjen fått mig att tänka på detta sätt. Må vara vilket. Så här vill jag leva!




onsdag 1 augusti 2012

24 år

I dag hurrar vi för vår Emmy!!

Ett fyrfaldigt och STORT leve för henne:
HURRA, HURRA, HURRA, HURRAAAAA!
och konstaterar än en gång (med tanke på förra inlägget) hur "sorgen och glädjen de vandra tillsammans...". I 18 år följdes Emmys och Jespers födelsedagar tätt på varandra...