ögonmärkt

Du såg

att jag såg
att du såg mig...
och vad kan hända när man ser
och verkligen blir sedd?

Dessa rader skrev jag ner för ganska exakt 10 år sen. Jag hade nyss blivit sjukskriven - utbränd. I samma veva, just till Valborgs lärde jag känna en människa som sen kommit att betyda väldigt mycket för mig, en vän som såg och ser mig för den jag är.

Nyss fick jag syn på en boktitel "Öronmärkt". I mitt huvud ändrades titeln till Ögonmärkt och jag tänkte: kan man vara ögonmärkt? Öronmärkta blir boskap men även slavar en gång i tiden, men ögonmärkt?

Ögonmärkt för mig är att vara sedd. Sedd och accepterad och älskad precis som jag är. Med alla fel och brister och tillkortakommanden. Allt det där vi vill dölja och som vi tror att ingen vill se och älska.
Du har säkert också nån vän som ser dig och accepterar dig. Det är guld värt!

Men det finns en som ALLTID  ser oss och ALLTID accepterar oss och det är Gud. Att få leva ögonmärkt av Honom är stort! Han som såg mig innan jag ens fanns till!

HERRE, du utrannsakar mig och känner mig. 
Om jag sitter eller står, vet du det, du förstår mina tankar fjärran ifrån. 
Om jag går eller ligger, utforskar du det,
med alla mina vägar är du förtrogen. 

Vart skall jag gå för din Ande, vart skall jag fly för ditt ansikte? 
Om jag far upp till himlen, är du där,
bäddar jag åt mig i dödsriket, är du där. 
Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet, 
skall också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig. 

Du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i moderlivet.
Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad.
Ja, underbara är dina verk, min själ vet det så väl.
Benen i min kropp var inte osynliga för dig,
när jag formades i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster.
Alla mina dagar blev skrivna i din bok,
de var bestämda innan någon av dem hade kommit.

(ur Ps 139)

väntar på paket!!!

Nu har jag gjort nått kul! Anmält mig till ett garnbyte!
Det innebär att jag får skicka i väg ett paket med garn och te till någon och så får jag tillbaka från nån som jag inte känner! Spännande va?!
Nu måste jag bara tänka ut vilket garn jag vill ge bort.... hmm kan bli svårt...

premiär

Har äntligen kunnat vara ute i växthuset och jobba!

Tänk va skönt det är att få söla med jord därute i stället för inne. Och dessutom är det en sån underbar doft av vår och sommar därute!

I dag var det bl a solrosorna som fick komma i härlig plantjord. Dom hade ranglat iväg rätt ordentligt men jag snurrade ihop dom nere i krukorna så att dom ska få bilda rötter efter hela stjälken. Det gör att plantorna blir betydligt stadigare när dom blir stora också.

Ett annat tips för att få stadiga plantor är att nångång då och då fara med handen över dom så dom får röra på sig. Utomhus är det vinden som sköter detta men inomhus får handen göra det!

Tänker att det är samma sak med oss människor: vi behöver lite storm i livet för att få starka rötter.
För när det stormar finns det egentligen bara en att hålla sig fast vid, rota sig vid och det är Jesus själv!


Jag ber att han i sin härlighets rikedom skall ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande, och att Kristus genom tron skall bo i era hjärtan och ni skall bli rotade och grundade i kärleken
Ef 5:16-17

bedårande

Fick en gåva i helgen som värmde väldigt mycket!
En liten bedårande växt som ser ut som de vita blommor som var de första man plockade på våren som barn!

Det var som att få in våren trots att snön vräkte ner ute!

TACK!

tillit

"och detta är den tillit vi har till Honom, att om vi ber om något efter Hans vilja, så hör Han oss"

1 Joh 5:14

lite ledsen blir jag

Som jag tidigare skrivit har jag varit utbränd och utbrändheten gör att vissa förmågor jag haft försvunnit. Jag har alltid handarbetat; stickat, vävt, sytt, broderat men under sjukdomstiden och efteråt fanns inte energin på nått sätt. Senaste åren har jag dock börjat sticka igen och nu är jag igång som sagt!

För nån vecka sen fyndade jag garn på loppis och hade nu tänkt mig att sticka en kofta med kort ärm. En jättefin med flätor och lite ovanlig utformning. Mönstret såg utmanande ut och jag gillar utmaningar.
Och så idag var äntligen annat klart så jag började.
Men det går inte, jag får inte ihop mönstret. Det blev för många instruktioner i skrift samtidigt: mönster, förkortade varv, stickmarkörer... jag får inte ihop det! Och det känns surt, jag blir faktiskt lite ledsen för jag ville ju...


Det är svårt att förklara vad som händer i huvudet när jag ska försöka. Det är som om ledningar lossnat, jag kan inte för mitt liv få ihop flera olika instruktioner. Jag kan inte se helheten i delmomenten. Det går bara inte!!

Så jag får väl sticka en sjal igen... av nått slag... en wingspan kanske? I blåtonat ullgarn... kanske...

midnatt

Det är midnatt och jag vill inte gå och lägga mig, är inte alls trött än. Kan ju bero på att jag sov en timme på soffan efter middan! Eller på de 2 muggar kaffe jag drack här! Ja det spelar ingen roll, jag vill verkligen inte gå och lägga mig än!

Tankarna snurrar på och det känns som om det finns så många viktiga saker otänkta just i kväll, som om det är något jag håller på att vänta in. Sånt är spännande men lite frustrerande för att vänta är inte riktigt min grej...

Vänta... att vänta och att längta hör ihop. Är det något man längtar efter är det på nått sätt lättare att vänta - och svårare. Det krävs tålamod - eller som i mitt fall hellre uthållighet. Jo, det är nog så att jag är uthållig till max när det är något jag väntar på och längtar efter! Och just nu väntar jag och längtar jag och håller uuuuuut!

Det här blev ett ovanligt inlägg, skrivet direkt ur tankarna.
Och till just dig: det finns en liknelse som Jesus ger som jag återkommer till lite nu och då och som behandlar detta med att vänta och längta och be till Gud om det man längtar efter.
Det står i Lukasevangeliet, kap 18 och handlar om en änka som tjatar på en domare tills han ger upp och ger henne det hon begär. Läs och tänk att detta gäller lika mycket till dig!

vi lever!!!

Efter fjolårets massmord låter pelargonerna meddela att dom överlevt denna vinter. Den stora röda som var en av de få som klarade förra vintern säger att ägarinnan nog lärt sig en läxa för nu har det inte fattats vatten. "Vi har t o m fått näring redan, så alla är frodiga och glada och  börjar blomma!".

"För att ingen annan pelargon ska behöva drabbas  väljer vi att lägga ut en smygtagen bild på ägarinnan (foto: 3åringen). Ingen annan ska behöva drabbas som vi!" hälsar den röda pelargonen.

avundsjuk eller avundfrisk?

Avundsjuka är en svår sjukdom. Den förtär en inifrån och gör en misstänksam och missunnsam. Den gör att människor fjärmar sig från varandra och för inget gott med sig för någon. Och tyvärr är det en sjukdom som vi alla drabbas av från och till.

När man är avundsjuk så känns det hårt inom en, man vill ha det någon annan har fått. Inte alltid materiella ting, det kan lika gärna handla om begåvning eller om möjligheter i livet.

Kan man få känna att man vill ha något som nån annan har utan att för den skull vara avundsjuk? Ja, jag tror det! Hörde en som pratade om att vara "avundfrisk" och det begreppet gillar jag skarpt.

Om jag är avundfrisk så önskar jag att jag hade det den andre har men utan att känna bitterhet. Då föder det en längtan och önskan inom mig som känns bra!

påskägg

Så var det då äntligen påskafton! Som barnen har längtat! Leta påskägg är jättekul, det tyckte jag också när jag var barn!

Å tänk i år fick jag också ett påskägg! Jag behövde inte leta, min älskade man hade hittat och köpt ett helt perfekt ägg till MIG! Han vet vad jag gillar: ett ägg fyllt med små godbitar! Mörk choklad, mozartkulor, praliner mm! Oj vad glad jag blev!

Annars går dagen i sångens tecken, ska sjunga på en vigsel i eftermiddag. Passar på redan nu att gratta Veronica och Per på deras stora dag! Hoppas att Per överaskar henne med ett ägg när dom varit gifta i snart 30 år också ;-).

pynt?

Dags för en bekännelse igen. Jag påskpyntar ingenting!! Möjligtvis köper jag en kruka med påskliljor och ställer på bordet och plockar fram lite gula servetter när vi ska ha middagsfrämmen på påskdagen.

Jag vet inte om detta kommer sig av att våra första 10-12 påskar tillsammans tillbringades i fjällen eller om det beror på att jag verkligen inte tycker om pynt - man måste ju plocka bort det sen! Jag julpyntar ytterst lite också... ja förutom tallen då.

Påsken för mig är så mycket mer än pynt, det är den tid då vi firar det allra, allra största som någonsin hänt: att Jesus, Guds son, tog våra synder på sig och dog men blev levande igen på 3e dagen! Och tänk, samma kraft som verkade då Han uppstod från det döda verkar än i dag. SAMMA KRAFT! Inte förminskad på nått sätt trots att 2000 år förflutit!

Så vänner, var glada för KRISTUS LEVER!!