onsdag 22 maj 2013

goda grannar

Goda grannar är en välsignelse!
Och vi är välsignade med goda grannar: Ditte, Jonas och Ronja, som flyttade in för nått år sen!

Men familjen består inte bara av människor, det finns en hel del djur också. Några skrev jag om i fjol... och några har tillkommit senaste månaden.

I kväll tog jag en liten promenad och hälsade på dom alla: fåren och lammen... ullproducenterna som bräker så det hörs ända in i vårt hus. Fem svarta gotlandslamm och en vit liten tacka, texel/gotlandsfår, född en månskensnatt och så vacker
Och hästarna!! De 2 Islandsstona och deras små: Embla och Runa. Långbenta och blyga. Det känns som en ynnest att få röra vid dom! Och tänk, Embla ville pussa lite på handen!

Sen finns det också ett antal höns men ingen tupp längre, han blev lite för närgången på folk så han hamnade på talriken i stället! Och ska sanningen fram var han nog lätt galen ;-).



måndag 20 maj 2013

att acceptera sig själv

Jag hade väl aldrig i mina dagar tänkt mig att jag skulle genomgå en plastikoperation. Jo möjligtvis om det handlade om att rekonstruera efter en skada eller sjukdom men inte för att "snygga till mig".

När jag gått ner i vikt mycket blev ju skinnet på magen vääldigt stort och det blev irriterat i naveln. Därför bad jag om en remiss till plastik för att få ta bort överflödet, både för att få slippa navelbekymret men också för att liksom göra hela resan bort från övervikten klar. Jag fick godkänt och i September gjordes bukplastiken.
När den läkt ihop fanns det kvar "hundöron" på sidorna och läkaren erbjöd mig att få ta bort dessa. En betydligt enklare operation än bukplastiken.
Och idag är den gjord. Smärtsamt måste jag erkänna för bedövningen tog lite dåligt i ärrområdena...

Frågan är, var detta viktigt? Ja för mig  var det viktigt att få gå hela vägen. Det handlade inte om att jag inte accepterar eller tycker om mig själv mer om jag är plastikopererad. Jag är inte lyckligare för att jag gjort detta. Jag har inte ett högre människorvärde för att jag opererats.

Jag tror att jag alltid kommer att vara en tjockis på insidan. Det har jag varit i hela mitt liv och en sån identitet kan man inte operera bort.

MEN jag är en betydligt lättare och piggare och gladare tjockis än för 5 år sen! Jag förundras över min förvandling varenda dag och är så enormt tacksam att jag fick göra denna resa. OCH att dessutom få ta bort överflödet är en bonus!

Men jag får fortfarande brottas med en låg självkänsla, det har ingenting med detta att göra. Det är nog andra vägar man får gå för att helt komma tillrätta med detta... Jag VET att jag är älskad PRECIS som jag är och det bär mig!

Och just nu ligger jag i soffan och känner hur ont jag har i sidorna och hoppas att alvedonet ska verka snart!!

måndag 13 maj 2013

några måndagstankar...

Har i eftermiddag tänkt på detta med vänskap.
Egentligen är vänskap den ulitmata formen av gemenskap för det bygger verkligen på att båda är med på att vara vänner. Det går liksom inte att vara vän med någon som inte vill vara vän med en.

Det funkar däremot med förälskelse, olycklig kärlek har vi väl alla varit med om tänker jag och då är det en som är kär men inte den andre.

Men kan man ha en olycklig vänskap på samma sätt? Nej jag tror inte det. Men man kan ju önska att man blev vän med en person och den vill inte vara ens vän...

Men riktig vänskap står och faller på om man är vänner!




söndag 5 maj 2013

önskar

Nu önskar jag lite glädje.
Att något roligt ska hända istället för allt tråkigt som händer gång på gång.
Ska sanningen fram vet jag inte hur jag ska orka och räcka till. Jag har inte mer än 100% och just nu skulle jag behöva minst 300% men nått sånt finns ju inte...

Det är väl detta som är föräldraskapets baksida, nackdelen med att vara mamma. Man ska finnas där för alla i allt. Och man vill verkligen finnas där för alla barnen - stor som liten!

Men som sagt, nu önskar jag lite glädje och rolighet i stället för all sorg och smärta och vånda som vi går igenom gång på gång... att livet ska lätta lite likt en luftballong som fylls av varm luft och stiger uppåt!

torsdag 2 maj 2013

en helt vanlig afton

Alla hemmaboende barn hemma.
Maken på jobbet.
En extra till middag - mer vanligt än ovanligt.
En ska registrera ett medlemskap via dator samtidigt som nästa ska lyssna på musik i lurar via samma dator och dessutom måste modern hjälpa till.
Den tredje ska baka och letar farinsocker och bikarbonat - och även där måste modern vara behjälplig.
De två herrarna ska se tv och dricka vatten i flaska och vem fyller flaskorna?
De äldsta behöver en bulle - och modern är strax framme med en!
Den näst äldsta aviserar att hon får besök och att dom ska ha ett samtal med modern senare i kväll.
Och plötsligt kommer grannens lilltjej hit och vill leka en stund.

Modern längtar tills klockan slår godnatt för de små samtidigt som hon längtar efter hallonpaj... Måste nog baka en nu när ugnen är varm!

Tilläggas bör att båda grabbarna sov 19.30!! Det tar på med valborgsfirande :-)