tjugohundrafemton

Ännu ett år tillända och det är dags för sammanfattning:

Ett år då det inte hänt så mycket förutom att vi börjat bygga ut huset!

Alltså ett mycket bra år!

Men några punkter:

Två trippar till huvudstaden, först ensam och sen med Maria.

Pojkarna har börjat skolan! Både den störste och de små!

Jag har varit till New York med Emmy och Moa.

Stickläger i Kalix var en höjdare även detta år.

Moa har flyttat till Arjeplog.

Vi har firat en skön och avkopplande jul!

Gott slut och Gott Nytt År alla läsare!

mallig!

Pratade med min vän Marie häromdagen och kom in på ordet "mallig"! Ett gammalt ord som inte används så mycket nu. I detta fall var det jag som var lite mallig.

Mallig betyder enl Wikipedia: 

1. Att i alltför stor utsträckning tala om hur bra man är själv

2. En som anser dig vara bättre än alla andra

Nu var det kanske inte så illa och jag tänker att ordet "lite" är viktigt när det gäller att vara mallig. Lite mallig kan man få vara utan att anse sig vara bättre än alla andra.

Nu kanske ni undrar varför jag var lite mallig. Jo Marie hade en sån snygg kofta på sig som jag har stickat :-).

År varsågoda, här kommer en kavalkad över saker jag stickat under året och som jag är mallig över :-) Högst osorterat och ofärdigt på bilderna. Dessutom är det många par sockor som inte blivit fotograferade. Och allt är jag mallig över. Eller jag ser på det jag gjort och jag är nöjd. Så gjorde ju Gud också faktiskt :-).

förlåt

Mötte en person häromdagen som för många år sen gjorde mig ordentligt illa. Så illa att det senare präglat hela mitt liv.

Under många år trodde jag att det var över och att jag förlåtit men i och med utbrändhet så kom allt igen och jag insåg att jag var inte alls klar med detta.

Men för ca 10 år sen var jag ute i skogen och gick. Jag tänkte på denna person och som en blixt från klar himmel kom det: JAG FÖRLÅTER HENNE!

Jag kan inte förklara det, det kändes som om en stor börda bara lyftes av mig och sen har jag aldrig haft problem att möta henne. Idag har vi en vanlig bekant-relation!

För ett par år sen lärde jag mig en sak av min dotter. Hon hade blivit kränkt på ett väldigt hemskt sätt och mådde dåligt i månader. Men en dag ringer hon mig och säger: "mamma, jag har förlåtit personen för den ska inte få ha den makten över mig!"

Och där har vi en stor sanning! När vi inte förlåter någon så har den fortfarande en negativ påverkan i våra liv. Och den andra sanningen är att om jag inte förlåter så kan aldrig den personen bli fri heller.

I bibeln står en hel del om förlåtelse och det mesta handlar om att vi ska förlåta, inte om att vi ska be om förlåtelse. Det är också viktigt men jag tror att det är ännu viktigare att förlåta.

Om jag behöver förlåta någon så är det ju den som gjort mig illa, då är det den som skulle ha behövt säga "förlåt". Därför är att förlåta så mycket större!

Petrus frågar Jesus: "Hur många gånger ska min broder kunna göra orätt mot mig och ändå få förlåtelse av mig? Så många gånger som sju gånger?"

I våra öron låter det som att ge otroligt många chanser eller hur?!

Men Jesu svar är inte vad vi skulle vänta oss: "Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttiosju gånger"

Det sätter saken på sin spets...  Och i förlängningen handlar det ju om hur Gud ser på oss och våra snedsteg... Han förlåter ännu mer än sju gånger sjuttiosju gånger!

Tillbaka till min berättelse i början. När jag möter henne ser jag att hon fortfarande bär på denna börda och jag tror att det handlar om att hon inte förlåter sig själv. Och jag önskar henne den befrielsen för det skulle nog förändra hennes liv totalt! 

Och jag önskar att hon kunde se att JAG förlåtit henne.