sverige

Igår var ledargruppen i vår församling samlade för att jobba med visions- och målsättningsfrågor. En sak vi pratade om var begreppet omsorg. Vi har tidigare sagt att vi vill vara en församling där omsorg om medmänniskor är viktig.

Vi fick i uppgift att tänka på vår församlings omsorg och jämföra med ett land. Det var inte helt enkelt och det kom upp olika länder bl a Sverige. Tryggt land, fritt land osv

I dag lyssnade jag på en hörbok där handlingen utspelar sig förra hösten då flyktingvågen nådde vårt land. Då uppvisade vanliga människor en otrolig värme och ställde sig upp för dessa människor men sen hände något. Regering och riksdag fattade beslut om stängda gränser och stopp för människor att komma hit. Rasismen ökade. Sverige blev ett iskallt land upplevde jag.

Kanske hade jag denna bild för ögonen när nån sa Sverige och jag kunde inte riktigt se det goda.

Men Sverige är ett gott land! Vi lever gott. Vi har det bra. Visst finns fattigdom även här men det finns också ett stark välfärdstanke sen långt tillbaka. Vi har ett klimat som gör att vi slipper stora naturkatastrofer, vi har allemansrätten som gör att vi får ströva fritt i skog och mark och ta för oss av vad naturen ger.

Sverige är nog en bra bild på hur vår församlings omsorgsförmåga skulle kunna bli. Vi är inte där men på väg. Vi kan nog vara en värmekälla när kylan från främlingsfientlighet tränger på. Vi kan nog bli ett ljus för den som lever i psykisk ohälsa eller är drabbad av andra svårigheter. Vi kan nog vara en gemenskap för den som är ensam eller för den som söker något mer i livet. Vi kan nog det om vi låter Jesus vara Herre och leda oss rätt!

Dagens skogspromenad blev en påminnelse om att trots att hösten är här så väntar våren om ett antal månader precis som det alltid varit. Vi är inte på väg in i evigt mörker och kyla! Vi går mot ljuset trots att mörkret väntar nu. Och dessutom får vi njuta av VARJE tid!

familjehem?

Var ute och körde med den äldre 8-åringen häromdagen. Han är en killen som har många kloka tankar.

Nu frågade han mig: mamma, varför är vi familjehem?

Det är en fråga som nog alla barn kommit med nångång men på olika sätt. Nu har vi ju ett nytt barn i familjen igen sen ca 3 månader tillbaka så det är väl kanske ännu mer aktuellt. Dessutom är det första gången för F att få ett nytt barn i huset - förra gången var det ju han!

Jag drog det hela som jag brukar: vi fick ju inga biologiska barn och sen Emmy och Anton kommit kände vi att vi hade utrymme för fler och så vidare. Och sen sa jag att alla barn som bor hos oss är ju med i familjehemsarbetet för det är dom verkligen! Jag tror han blev nöjd med samtalet!

Men det jag sen kände så starkt var just detta: varför är VI familjehem? Han ser sig själv som en del av vår familj trots att han har sin egen, biologiska familj OCH han ser sig som en del av familjehemmet Holmlunds! Det är stort! Otroligt stort!